Jag har egentligen aldrig funderat så mycket på det här med att vara ung kvinna i reklambranschen förrän nu. Antagligen beror det på att jag också påverkats av #metoo-kampanjen och allt vad det inneburit. Jag har heller aldrig reflekterat så mycket kring det här med män och kvinnor på en arbetsplats. För i min värld har det alltid varit så självklart att det inte är någon skillnad. Men det finns ändå tillfällen då jag upplevt att andra människor gjort skillnad på just män och kvinnor.

I reklambranschen fick jag tidigt erfara att det finns högt ställda krav på både kreativitet, intelligens och förmågan att prestera. Men att det även skulle finnas oskrivna regler som innefattar att män får ta lite mer plats, det kommer jag aldrig att förstå (detta förekommer såklart inte bara i den här branschen, utan överallt i samhället).

Jag var nämligen närvarande på ett kundmöte där männen varken tilltalade eller tittade på mig. De låtsades mest som att jag inte var där. Jag minns att jag kände mig så otroligt provocerad eftersom jag inte kunde sätta fingret på problemet. Var jag för ung? Var jag för oerfaren? Eller var det för att jag var kvinna? De hade aldrig träffat mig innan så hur kom det sig att jag inte förtjänade samma resepekt som de manliga deltagarna på mötet? Vi satt ju uppenbarligen i samma rum. Och varför skulle jag behöva fundera på detta överhuvudtaget?

Mötet tog en vändning när jag tog chansen att argumentera för mitt arbete, och tydligen hade tillräckligt bra svar på tal eftersom jag plötsligt platsade runt bordet. Och då kan man ju undra varför jag som kvinna, i det här fallet, ska behöva bevisa något hela tiden medan män bara får lov att vara. Jag har svårt att tro, och vill inte tro att fallet är så enkelt. Samtidigt kan jag inte hitta en enda bra anledning till männens beteende. Förutom att jag var just kvinna eller kanske bara alldeles för ung. Vem vet egentligen.

Och vad tycker jag om det?

Jo, att det är mer intelligent att välkomna olikheter och acceptera att det finns fler människor som vill och kan dela med sig av sina erfarenheter. Vare sig man är kvinna, man, ung eller gammal. Mötet fick mig att tro att det är en nackdel att vara yngst och kvinna, men faktum är att det är fel. För jag sitter med ett triumfkort på samma sätt som den med längst erfarenhet. Jag förstår mig på unga människor, jag kan se med nya ögon på något inbitet, jag är nyfiken, jag vill fortfarande lära mig. Och dessutom är jag uppväxt med internet. Så snälla, kan vi inte bara bestämma att vi kvinnor och män, unga som gamla, får ta lika mycket plats?

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Loading Likes...